Dörentrup – 2017

 

Torsdag 21/9

Tyska tips från pToby:
”Ich habe einen Igel in meiner Hose, kannst du mir helfen, ihn zu entfernen?” Detta betyder inte som undertecknad har fått det berättat ”Hej hej hallå där min sköna, vill du dela en flaska rött vin och promenera med mig i natten tills flaskan är tom och vi är fulla?”
Nej, hör och häpna, jag hade blivit lurad av vad jag trodde var en god och pålitlig vän. Inga namn nämnda… host, host, Jakkin, host.
Kanske hade jag inte blivit lurad om inte en annan så kallad vän, host, Anton, host, hade intygat att visst var det så.

Läs mer

Söderköpings Gästabud – 2017

Åter till Söderköpings Gästabud!
Tre revanschsugna gycklare rullar mot Söderköping, där det visar sig att vi har gått och blivit omslagspojkar! Eller, alltså, jag och Jakkin är på affischen. Toby är svartsjuk och surar i ett hörn, tills vi lurar fram honom med vänliga ord och lite choklad.

Jakkin har möblerat sin bil till en sjurums-lägenhet med bubbelpool och bowlingbana, och avböjer således att sova i källarrummet med sina snarkande kollegor. Mer plats åt oss, vi skottar in våra prylar och bor som kungar!

Showerna går bra i dagarna två och inför lördagens kvällsgig på Å-Caféet har vi ett tre timmar långt hål i programmet, där jag ska passa på att gå till rummet, torka kläderna och vila en smula. Men det blev det ingenting med!

Läs mer

Torpa Stenhus – 2017

Det är härligt att återigen vara tillbaka vid Torpa Stenhus, och härligt att återse miljön och marknadsfolket. Minst lika härligt är det att de är glada åt att se att vi återtar vår gamla plats på vad vi med bestämdhet kallar Gycklarplan. eller Gycklardungen. eller Gycklarplatsen. Vi har inte riktigt bestämt oss…

Och det är inte bara vi som med stor glädje är tillbaka. Det är en fantastisk uppslutning från besökarna, många av dem är säkert nya ansikten, men många är också av den sort som jag med kärlek kallar för återfallsförbrytare: de som sett oss på samma plats förra året och nu är tillbaka igen!

Det finns alltid något speciellt hos alla publiker som man möter, och publiken i Torpa är inget undantag. Den fantastiska energi som möter en varje år är inget annat än fantastisk! Våra shower flyter på i ett underbart strålande solsken, så det är tacksamt att vi känner till ett fint ställe att svalka sig i vattnet. Mellan showerna ligger vi mest som slagna hjältar i skuggan och vilar oss i form. Detta till trots att vi är klädda i linnekläder, jag avundas inte slagskämparna och deras vadderade skydd det minsta! Å andra sidan slipper hacka sallad i 140km/h, så det kanske jämnar ut sig..

Tack Torpa för en lyckad marknad även detta år! Vi ses igen!

//A

Avaldsnes – 2017

Tre tokstollar trotsar tundran tappert tuffandes tätt tillsammans i Transiten.

Det norska fjällandskapet är, som läsaren kanske redan känner till, mycket bildskönt. Men det bör noteras att det är långt mer angenämt att fotografera de vackra, slingrande vägarna än att försöka köra på dem med en skåpbil! En, enligt vägvisningen, ganska lång trip förlängs ytterligare av att vi inte törs köra ens i närheten av ortsbefolkningens vana hastigheter på vägarna. ”Slow and steady wins the race.”

Framme i Avaldsnes väntar vi på en båt som ska ta all vår rekvisita över till ön där marknaden kommer att hållas. Det känns först som ett lite omständigt sätt, men när vi sen åker runt för att parkera och ta oss dit till fots, så inser vi att det hade varit skäligt tungt att ta alla tält och kistor och hoppapulter och kastmaskiner den vägen. Båten var en mycket bra båt!

Vi har hört att det regnar varannan marknad på Avaldsnes. I år var ett sånt år. Det började smådugga när vi bar upp sakerna från kajen, vilket övergick till ett regn och sen en rejäl dusch. Det visade sig att jag hade satt upp mitt tält i en flod, så jag passade på att flytta det när jag ändå redan var genomblöt.

För att värma upp alla blöta marknadsarbetare så öppnades långhuset upp en dag tidigare än planerat. Och vilket långhus det är! Huset i sig är fint under dagtid också, men vid kvällningen lever det verkligen upp! Folk samlas, varvar ner och härjar loss om vartannat! Det sjungs och berättas sagor, vissa fina andra fåniga. En fantastiskt fin gemenskap!

Showerna spelas i en amfiteater, med en gräsmatta som spelyta. Eller ja, det var en gräsmatta innan gycklare och slagskämpar gjorde processen kort med det stackars underlaget. När, på söndagen, det lades ut granris för att få bukt med halkan för striderna fick gycklarna en spontan fakiraspekt i sin show, då var det inte svårt att tagga till! [Fattar ni? tagga? förf. anm.]

Vad jag inte var beredd på under den här marknaden var all uppslutning från radio, tv och tidningar. Fantastiskt kul att så många var intresserade av att prata med oss! Och bara en smula läskigt att göra det på ett språk som man bara nästan förstår helt perfekt…

En fantastisk fin marknad, som vi gärna återser! Och tills nästa gång har jag skaffat en spade för att gräva dränering!

Sov gott, vakna torrt!
//A

 

Nydaladagarna – 2017

Nyligen hemkomna från Tyskkland med tid enbart för att jobba bort den värsta dialekten (Anton släpade fortfarande horribelt på s:en med det fick gå ändå) och fylla på med fräscha underkläder så hoppade vi i bilen och satte av mot Nydala. Vi hade inte kommit långt innan Anton tog till orda.

– Jag ärrr szugen på lite tssssaurkrrrraut.

Han fick ett kex.

Väl framme i Nydala skyndade vi oss att sätta upp ”Humlan”, som vi lite familiärt kallar vårt svart-gula förrådstält, så vi kunde ta en tur runt alla tält och hälsa på alla välbekanta ansikten. Ja, där fanns ett par obekanta ansikten också men vi är inte fördomsfulla, dom fick samma behandling dom. Med tält och artigheter avklarade så var det dags att börja jobba.

I dagarna tre slet vi som djur. Vi slog ner ungar från stubbar med säckar fyllda med hö, vi blev nerslitna från samma stubbar när vi lekte dragkamp med samma ungar. Anton fick nästan förslitningsskador av allt ull-tovande, Jakkin fick blåsor på örsnibbarna av alla snören han tvinnade och jag utvecklade en tredje och hittills okänd fas av migrän i mina fåfänga försök att klå en 4:e klassare i 3-i-rad.

Som om inte det var nog fick vi ju köra shower också, hela tre stycken (en om dagen för er som inte vet hur många dagar Maj har, själv fick jag kolla upp det så jag tänkte bespara er omaket).

I år hade vi med oss två nya nyheter. Dels vad vi kallar kort och gott för ”Kistan” och som är ett helt nytt och medeltida självförsvarssystem (döds-säker som vi kallar den) dels ett fruktansvärt Dumedagsvapen, en horribel konstruktion vi kallar för Schwiiiiiiii-tunk’en. Det är ett mobilt, unikt och förvånande enkelt vapen att hantera, montera och förvara.
Båda dessa var så klart till salu, tyvärr var det ingen som klippte till på våra löjligt rabatterade priser men jag antar att det inte var något av barnen som hade någon veckopeng kvar.
Det är ingen fara, sommaren är lång och jag är säker på att vi kommer få dem sålda och förhoppningsvis fått bukt på de få babysjukdomar som sådana här storslagna och avancerade projekt dras med.

På det hela var det tre fantastiska dagar i Nydala, som vanligt och vi ser fram emot att få komma tillbaka nästa år.

Väl mött och vi ses igen!

Toby

Anno 1280, Gütersloh, 2017

Tre glada grabbar styr ekipaget söderöver, genom Danmark och mot Tyskland. Det traditionsenliga vindkraftverket fraktas återigen fram, strax bredvid oss, i rekordhastigheter. Det är bara att hålla i ratten!

När vi, efter morgonkvistens nyslagna rekord i att resa tält, sovit en stund är det dags att återse Anno 1280 och det fantastiska festivalområdet. Tälten är på väg upp, härlägren rullar in allteftersom och vi är spända på morgondagens marknad. Dagen går till krafthämtningar, matlagning och inköp av ammunition.

Mot kvällen möter vi upp Kobolderna, våra vänner från förra året. De lär oss en fantastiskt korkad lek kallad ”Nageln”, som kort sagt går ut på att spika i spik. Med en yxa. Med eggen. [den vassa sidan. red. anm.] Inget som jag med gott samvete kan rekommendera någon att prova, lämna det till de professionella idioterna istället!

När marknaden öppnar erfar vi det vi hade på känn, Tyskland ligger ca tre veckor före oss i väderlek. Vi åkte från ett soligt och vårigt Sverige, för att kastas rakt in i vad vi själva skulle vilja kalla en tryckande högsommarvärme. Dagarna går finemang, och vår nya rutin med kistan fungerar fint för den tyska publiken också, men mellan showerna smälter vi bort i små pölar.

När vi så möts av ett ösregn under söndag morgon är vi överlyckliga över svalkan, tills solen bryter igenom. Den torra, men (iallafall skäligt) uthärdliga, värmen har nu uppgraderats till en ångbastu i en regnskog. En sån värme som gör det svårt att se vad man tänker.

Därför är det inte konstigt att vi blev utsatta för ett spratt, som vi alla tre totalt missade. Unde vår sista föreställning såg jag i ögonvrån att Kobolderna hade samlats för att se showen. Kul! Att det sedan var en riktigt lyckad show gjorde ju bara saken bättre! När vi sedan ska packa in våra saker efteråt hittar vi… en skylt. Ingen av oss har sett när den hamnade där, men någon gång under showen hände det. Mina damer och herrar, vi har blivit Koboldifierade! Låt oss hoppas att det är något att vara stolta över, för det är vi!

På väg hem blir vi stannade i tullen. Igen. Nedan följer en parafras:

Polis – Någon alkohol?
Anton – Nej.
Polis – Några droger?
Anton – Nej.
Polis – Några vapen?
Anton – Ne… Jo, iofs, typ? Alltså. Vi har ett gäng jongleringsknivar. Och två svärd. Och en slängbella som kräver tre personer för att använda, men den är mest på skoj.
Polis – Öppna skåpet, tack…
Jakkin – Inga problem!
Polis – Vad är det DÄR?
Jakkin – Det är en axelmonterad Trebuchet!
Polis – Åk. bara åk.

Sagt och gjort, full fart hemåt!

//Anton

 

P.S. Vill man träna sin tyska läsförståelse så är vi tydligen omskrivna i dessa artiklar:

Tidningsartikel på tyska, nr 1

Tidningsartikel på tyska, nr 2

Jag vet själv inte vad det står, jag kan inte tyska. D.S.

Tyresö 2017

http://goransundgren.blogspot.se/2017/05/?m=0

Vi fick komma tillbaka! Woop-Di-Dooodidlidaaa! 😀
Tyresö är så grymt vackert och man kan ju aldrig vara säker på att våra smutsiga fötter får släppas in vart som helst! Men även detta år traskade vi bara rätt in, slängde upp våra tält och var igång utan att någon stoppade oss. Tvärtom verkade de ganska glada att se oss. Märkligt… Undrar om vi har fått något konstigt rykte om oss. Folk skrattar ju åt oss! Helt sjukt! Vi är ju tungsinta ordsmeder med gravallvarligt framtvingad poesi och dödsriktiga nutidsåskådningar. Jaja, ok, vi kanske blandar in dem i ett lite mer lättsmält skal i våra shower, men tro det eller ej, det är svår konst ni ser. Sådan som får folk att bära polokragar och sucka förstående åt färgfläckar på tapetbitar och viska ”Mon dieu!” i varandras ögon.

Nåväl! Vi kom fram dagen innan allt började och var därför extremt pigga och alerta när väl dagen grydde och vi fick dra igång! Tyresö är grymt redan folktomt, men när alla besökarna kom… vilken publik ni är! Wow! Med oss hade vi också vår fantastiska Ann! En pigg och övernaturligt glad tjej som fick underhålla alla barnen med gycklarskola! Tur det. Låt oss säga att Pest, Kolera och Tyfus är mycket, men i just dessa roller är vi kanske inte helt,, eh, pedagogikintresserade… Tadaaa! Ann kommer in i spelet! Woop woop! Grym är hon!

Skojigt nog hade vi premiär för två nya stora pryttlimojer i vår show som vi fick testa på den intet ont anande publiken. De skrattade åt oss, (vilket är en bra grej! *Pests anmärkning) och efteråt överöstes vi av så goda ord och kramar att Toby fick smyga iväg med en tår i ögat och snyta sig. ( Jag hade fått en tå I ögat, PUCKO!*Tobys anmärkning”) Ja, han är lite känslig den där Toby.

Tyresö är som ni förstår en av våra favoritmarknader! Och hit kommer vi gärna igen!
Säkra mössorna!
Gycklargruppen Pest & Kolera

http://goransundgren.blogspot.se/2017/05/?m=0

Den grymma publiken i Tyresö!

Gycklarnas Natt, fast på nätet

Gycklarnas Natt är nu släppt fri för vinden!

Till er som missade sommarens föreställning Gycklarnas Natt, eller er som gärna vill se den igen, kommer här en digital möjlighet!

Gycklarnas Natt ligger nu ute som 50 minuters av ren och skär idioti, till allmän beskådan, och i sann gycklartradition så tar vi betalt efteråt. Eller innan. Eller under tiden. Eller alla tre.

Helt enkelt är det så att vi har ett tillhörande PayPal-konto som är upplagt för att motta donationer. Så spana in videon och knappa över en lagom stor samvetsgåva till vår nya kamera ;).

Sen får ni gärna passa på att gilla oss på Facebook (om ni inte redan gjort det) och sprida filmen till släkt och vänner!

Säkra mössorna!

Lionga Ting 2016

Den Tokiga Trion har åter blivit reducerad, denna gång till en Dåraktig Duo bestående av Anton och pToby. Glada i hågen rullar vi in i Linköping och hittar så småningom (efter enbart en rejäl stunds virrande) fram till marknadsområdet.

Med enbart mildare strapatser lyckas vi resa tält på två tappra gycklare som stärkta av denna framgång bäddar i roddtältet och struntar i att sätta upp sina separata boningstält.

Följande dag är det dags för en helt ny föreställning, den är så ny att vi inte ens sett den själva! Nya dumheter blandas med gamla klassiker, tidigare skämt glöms helt bort och nya testas med viss framgång. Trolleri och fakirtrick löser av jonglering och vighetsakrobatik. Och så slangbellan, som pToby för en gångs skull stod på hånskratts-sidan av!

På schemat för dagen står även lekar, vilka vi har den stora äran att hålla! Det är dags att sparka Rövkrok, Dra hank, Lugga björn och Dra skinnet. Vilket är klart mer gemytligt än det låter!

Mot kvällen var det dags för gästabudet, vilket är lika spännande varje gång! Det är experimentell arkeologi när den är som bäst, det är dags för grisen att grävas upp ur kokgropen! De ödmjuka arrangörerna förvarnar om att det trots allt är ett experiment och att resultatet är opålitligt, men nog är det lika gott som förra gången!

Söndagen fylls även den med shower och lekar, och det är två trötta gycklare som efter marknadsstängning bryter läger och tackar för sig! Lionga Ting, vi syns igen!

Glimmingehus 2016

Man skulle ha varit född med gälar! För i Glimmingehus 2016 var det vatten som var temat. Och det var inte något litet mysigt sommarregn där älskande par spankulerade och fnittrande i det varma fuktiga myspysregnet där solens strålar vackert skar genom dropparna. Nej, Det här var regnovädrens svar på en tysk neandertalsdödande hårdrocksjoddelkonsert med en extra laddning snedställt plutonium. Och riddarna från Silfverfalken imponerade enormt på oss! Fast Toby hävdar bestämt till denna dag att han såg dem montera livbojar baktill på sina hästar.

Glimmingehus är en utmanning när det kommer till att höras för oss i vanliga fall, då publiken till hälften sitter på andra sidan vallgraven. Men i år kunde man nog ha kunnat simma över i luften om man så hade velat, och ljudet från regnet var öronbedövande.
Trots allt detta så fick vi ihop en show tillsammans med dessa fantastiska riddare, och även då några i publiken inte kände för att skaffa sig Baddarens utmärkelse just denna dag, så var de otroligt trogna showen och stannade kvar i ovädret med glada miner!

Grym dag! Blött men minnesvärt, och vi hoppas att vi skall få koma tillbaka även nästa år!

Läs mer om Silfverfalkens riddare här!
Mer om Glimmingehus här!