Tyresö 2017

http://goransundgren.blogspot.se/2017/05/?m=0

Vi fick komma tillbaka! Woop-Di-Dooodidlidaaa! 😀
Tyresö är så grymt vackert och man kan ju aldrig vara säker på att våra smutsiga fötter får släppas in vart som helst! Men även detta år traskade vi bara rätt in, slängde upp våra tält och var igång utan att någon stoppade oss. Tvärtom verkade de ganska glada att se oss. Märkligt… Undrar om vi har fått något konstigt rykte om oss. Folk skrattar ju åt oss! Helt sjukt! Vi är ju tungsinta ordsmeder med gravallvarligt framtvingad poesi och dödsriktiga nutidsåskådningar. Jaja, ok, vi kanske blandar in dem i ett lite mer lättsmält skal i våra shower, men tro det eller ej, det är svår konst ni ser. Sådan som får folk att bära polokragar och sucka förstående åt färgfläckar på tapetbitar och viska ”Mon dieu!” i varandras ögon.

Nåväl! Vi kom fram dagen innan allt började och var därför extremt pigga och alerta när väl dagen grydde och vi fick dra igång! Tyresö är grymt redan folktomt, men när alla besökarna kom… vilken publik ni är! Wow! Med oss hade vi också vår fantastiska Ann! En pigg och övernaturligt glad tjej som fick underhålla alla barnen med gycklarskola! Tur det. Låt oss säga att Pest, Kolera och Tyfus är mycket, men i just dessa roller är vi kanske inte helt,, eh, pedagogikintresserade… Tadaaa! Ann kommer in i spelet! Woop woop! Grym är hon!

Skojigt nog hade vi premiär för två nya stora pryttlimojer i vår show som vi fick testa på den intet ont anande publiken. De skrattade åt oss, (vilket är en bra grej! *Pests anmärkning) och efteråt överöstes vi av så goda ord och kramar att Toby fick smyga iväg med en tår i ögat och snyta sig. ( Jag hade fått en tå I ögat, PUCKO!*Tobys anmärkning”) Ja, han är lite känslig den där Toby.

Tyresö är som ni förstår en av våra favoritmarknader! Och hit kommer vi gärna igen!
Säkra mössorna!
Gycklargruppen Pest & Kolera

http://goransundgren.blogspot.se/2017/05/?m=0

Den grymma publiken i Tyresö!

Torpa stenhus 2016

Hurra! Vi kom tillbaka! Vackra Torpa stenhus levererade och det gjorde vi med! Men den som levererade bäst var solen! Efter gyckel och knåp där vi med med kisande ögon och svettiga kinder underhöll vår älskade publik som vi till stor del lyckats placera i skuggan, så mer eller mindre fladdrade vi oss ned till vattnet för att kyla av oss. Vilka dagar! Underbar sommar på ett underbart ställe med underbar mat hos vår eminenta Glada galten!
Och hjortkorvarna på Torpa är något som alla hungriga gycklarälskare borde prova!
Känns det som att vi överdriver?! Det gör vi inte. Torpa är grymt!
Vi ses väl där 2017?!
Torpa stenhus hemsida

Ale Vikingamarknad 2015

Att åka på vikingamarknader har blivit något av ett spektakulärt nöje för vår del. Om man jämför de med medeltidsmarknader så finns det några punkter som gör att just dessa marknader faktiskt tilltalar oss lite mer. Efter att ha varit ute i svängen så länge som vi har så blir man glatt överraskad över hur hårt dessa marknader är kontrollerade. Fjärran från plastleksaker och tingeltangel som inte hör tiden till kan man strosa runt och se fint hantverk, kopior på fynd och underbara kreationer i tidstypiska tyger och material. Vi säger ju inte att det inte finns på medeltidsdagar, men man behöver inte sålla lika hårt och upplevelsen blir jämnare. Nu finns det ju undantag oavsett vart man åker och vilken tillställning man är på.

För Pest & Kolera är det i alla fall mycket spännande att få åka på fler och fler av nordens vikingamarknader, och för att hedra detta bestämde vi oss för att försöka oss på något annorlunda detta året. Istället för vår bullriga, tokknäppa gycklarshow så gjorde vi en bullrig och tokknäpp saga. En vikingasaga om Tor och hans hammare, adapterad ”apterad? ;)” av oss. Det blev knasigt, knäppt och helkul och jag fick skjuta the amazing fruktslangbellan of Doom mot Anton som höll en träslägga framför ansiktet. Klangen ekar nog fortfarande runt Ales nejder och dalar.

Vi uppträdde också med en eldshow. Givetvis gjorde vi om även denna och skapade en fullständigt galen komedishow med levande musik och brinnande gycklare. Den som tror att brända barn luktar värst har aldrig känt lukten av oss!

/Jakkin

Hova Riddarvecka 2014

Den här gången tog vi oss utan större bekymmer till Hova dagen innan det öppnade, till skillnad från förra året då vi kom fram extremt nötta i kanten tidigt på morgonen samma dag. En klar förbättring och skönt för alla inblandade gycklare!

I år hade vi ett nytt tillskott i vår show, nämligen the amazing Hoppopult of DEATH! And doom! Denna kontraption är som gjord för att skada oss och är ett jäkla åbäke att kånka runt på! Inte för att det gör mig och Anton någonting, fråga Toby istället som fick bära varenda planka från Göteborg!

Det här året var helt fantastiskt! Publiken var underbar och stor, riddarspelen var jätteroliga och  dundrade på i högt galet tempo! Nästa år kommer vi med ännu fler galna upptåg!

[album: http://pestochkolera.se/wp-content/plugins/dm-albums/dm-albums.php?currdir=/wp-content/uploads/dm-albums/Hova 2014/]

 

Pest och Kolera bland bärsärkar, vackra kvinnor och galna barn!

Eldkub - Jakkin Wiss

Vi överlevde! Det är inte klokt vad Vikingamarknaden i Ale imponerade på oss!

 

I år var första gången vi var där officiellt. Andra år så har vi bara smugit runt för att undvika att bli upptäckta, men den här gången behövde vi inte ens gömma oss!

På fredagen anlände vi utan större svårigheter och blev glatt överraskande över hur många deltagande det var på marknaden. Över 400 vikingar var det någon som sa. Vi tänkte skicka vår prao Jimmy ”Koma” att räkna dem, men han blev förvirrad och somnade i någons knä.

Detta året bjöd på väldigt kyliga nätter och när vi vaknade på lördag morgon så fanns det is i vattenskålen. Inte för att vikingarna inte upplevde kyla, men vi är ju irriterande nog bara gycklare och fick därför gnugga oss mot så många pälsbeklädda bärsärkar vi kunde hitta för att få upp lite friktionsvärme. Så det var tur att de var så många!

Snabbt uppvärmda kastade vi oss runt på marknaden som var imponerande! Väldigt mixade bord, fina hantverk och spännande vapen, goda saker att äta och sådant där. Vi hade emellertid inte uppträtt ännu och var därför helt panka efter vår långa vandring. Vi njöt av solen och alla fantastiska människor som började strömma in efter klockan 10 och sen hände det grejer. Jakkin blev utmanad på Glimabrottning av alla. Och vann. Troligtvis så fuskade han på något sätt.

Jakkin lär ut gravitationens lagar

Man måste ha ett krigaransikte när man slåss. Det är viktigt har någon sagt

Anton satt mest och gjorde upp en strategi för att slösa bort alla de pengar vi skulle tjäna på kvällens eldshow och skapade listor, diagram och flödesscheman över detta. hmm.. man skulle behöva en sprängskiss av Anton för att se allt som rör sig där inne. Det hade varit en spännande upptäckt och något för den kommande vetenskapen att bita i.

Hur som helst… Jimmy, gick runt med ögon som tefat och försökte se allt samtidigt utan att missa en enda vacker dam med blicken. På ett sådant här ställe är det, sagt utan att tveka, omöjligt! Alla är så sjukt snygga! Och därför borde de passa Gycklargruppen Pest och Kolera som kan matcha vem som helst i sjukhet vilken tid på dygnet som helst!

Dagen förflöt och kvällen kom, med gillet som det stora målet! Efter lite kaos där vi upptäckte att våra saker har avslutat bekantskap med oss och tvingade oss att springa, bära och dra så stod vi på plats för eldshowen på utsagd tid. Dessvärre med solen lysande skarpt i ögonen på oss. Hur som helst så skall publiken roas och vi tände upp vår show.

Eldkub - Jakkin Wiss

Som enda eldkubjonglören i Sverige funderar Jakkin ibland på varför det är på det sättet. Sen tänder han kuben, går nära den och kommer ihåg att det är för att han är dum i huvudet. Hett!

Någonstans bestämde vi att vi minsann skall köra fullkontakt med eldsvärd. Och så blev det. Kalla oss dumma! Kalla oss modiga! Kalla oss stekta!

Så var dagen till ändå och vi sjönk ned bland lägereldarna som tog oss genom natten.

På söndagen var det dags för gycklarshow! Vi slet drog och förberedde och hade en jätehärlig show med en massa underbar publik! I alla fall efter att vi väckt Jimmy ”Koma” som gjorde sin första show med oss. Jag vet inte riktigt vart vi hittade honom. Helt plötsligt så var han bara med och bar saker. Sådant uppmuntras så han får praoa ett tag till!

Vår praktikant Jimmy visar upp sann gycklar-arbetsmoral genom att sova på arbetstid!

Anton är en stor beundrare av sankmark och mjukt underlag för det här tricket! *Det skapar spänning!* säger han. Det skapar död säger vi!

Till sist var Ale vikingamarknad slut för den här gången och vi vandrar vidare till nästa ställe! Ta hand om er så ses vi där ute på vägarna!

Och ät era grönsaker!

/Gycklargruppen Pest & Kolera

Ale Vikingamarknad

Väl mött och tjingeling på dig! Imorgon drar vi som förtrupp till Ale vikingamarknad!

Där blir det häng och bus medan man leker den oerhört roliga leken ”försök att inte trilla in i lägerelden!” en väldigt rolig lek tycker vi.

Hur som helst! Vi ska inta marknaden på lördag, göra den till vår, uppträda med en massa dumheter och sen avsluta alltihop med en eldshow på kvällen!

Missa inte det! Så här kan det tex se ut när vi står för underhållningen i, eh, tex överallt!

Läs mer om Ale vikingagård på deras, humm,, något minimalistiska sida här!

 

Brrrrrr!!

Denna kyla är ju egentligen ingenting vi rekommenderar, men som stolta nordmän eller vad vi nu är känner vi ändå att man borde säga ”OHHH vad skönt med lite bitande kinder!” , men,, eh nä. Tänker vi inte. Så vi drömmer oss bort till dagar som denna där vi fick värma upp hela globen med lite eld!

Nu sitter vi och pysslar ihop vårt vandringsschema för året som kommer så har du en festival som vi inte fått nys om så kasta dig på oss genast så ordnar vi det problemet direkt!

 

Gott nytt år folket! Ät era grönsaker!

Hova Riddarvecka 2013

Krycklare?

Toby har varit inne på sjukan pga vad som verkade vara en rejält stukad fot. Det visade sig att foten var en smula mer havererad och han fick ett par kryckor och order om att inte belasta foten på en vecka. Sagt och gjort, Toby får en gammaldags träkrycka och vi packar bilen och drar iväg.

Oliver den II är död, dags att finna Oliver III

Vår plan var att köra bil hela natten upp till Hova, för att få några stackars timmars sömn och sedan sätta ihop kistan, sortera jongleringsbollar och trassla ut diverse rep och slangbellor. Denna planen gick i stöpet strax utanför göteborg, där vår bil havererade med ett trasigt kylsystem, mitt i natten.Vi accepterar nederlaget och sover på saken, i bil och i husvagn, bland linnekläder, yllemantlar och träplankor.

Vi vaknar på lördagen i fullt krishanteringsläge, med en havererad bil och en husvagn som behöver flyttas ca 20 mil. Några snabba samtal har gett oss en fantastisk ersättningsbil, med en minst lika fantastisk ersättningschaufför. Min Tour Manager har återigen gjort skäl för sin i stort sett obefintliga lön.

S:t Nicolai höjer nivån

S:t Nicolai har legat i vinterträning och lagt in nya grenar på repertoaren, vissa av dem fick vi se i år och vissa sparas till nästa år då Hova Riddarvecka firar 25år.

En av de nya grenarna var ett slags vapenstafett, där riddarna skulle rida till ett bord för att hämta vapen och sedan attackera utställda äpplen och ringar. Toppen! sade gycklarna, och utökade vapenborden med jongleringsknivar, grönsaker och jongleringsbollar…

Gycklarens nya kläder

Första tre kvällarna spenderar jag med att sätta knäppning på ärmarna min nya incognito-jacka (den är blå, ingen kommer att känna igen mig). När man väl fått fart på slöjdandet är det svårt att stanna, så jag spenderade resten av veckan med att okynnesslöjda och fick på köpet en trägaffel. Jakkin ville inte vara sämre och slöjdade ihop en skinnväst och ett stort vattenskinn. Toby fick ett hugg av materialism och införskaffade ett par snitsiga stövlar. Även Jakkin passade på att sko sig och således har 2/3 av gycklargruppen numera skor på fötterna!

Söndag i dubbeltempo!

Det händer lätt att tempot slås av på en marknad när alla har varit där i nio dagar, men den sista söndagen i Hova var det full rulle! Vi trotsade regntunga skyar och drar ihop besökarna till en gatuföreställning, för att, just när det går som bäst och solen spräcker upp molntäcket, bli avbruten av Kung Valdemar. Ett inslag som överraskade oss alla tre, innan vi mindes att vi kommit överens om att göra reklam för söndagens matiné-spel. Huruvida reklamen fungerade är ju svårt att säga i efterhand, men söndagens tidigarelagda tornerspel är fullsatt! Solen går, som på beställning, in bakom lätta molnslöjor och ger både publik och gycklare en välkommen svalka. Riddarna gör intår på banan, hela publiken är med oss och avslutar Hova Riddarvecka på topp!

//Anton

(Bilderna har inte nödvändigtvis något med texten att göra, men de är iaf tagna i Hova.. [ ff. anm.])

Vi har riktiga fans!

Ibland förundras man över människor. Speciellt dem med talanger som vi inte har!

Underbara Ann Bergström tyckte tydligen att vi var värda att odödliggöras och tecknade av oss vilket vi tjoade och tjimmade högt över när vi upptäckte 🙂

Vi hoppas att detta inte är det sista vi ser av oss som tecknade figurer. Vem vet, kanske kommer det en serietidning i framtiden 😉 Det vore… ehh.. sjukt roligt!

 

Kram och skål från Pest, Kolera & Tyfus!

 


Läs hela Anns inlägg om bilden här.

 

Underbara Glimmingehus 2012

Att få ge sig ut mot okända ”och kända” mål för att söka äventyr är en del av vår hela livsbild så det var med lätta steg vi dunsade iväg mot Skåne och det undersköna Glimmingehus.

Tråkigt nog så kunde vår underbare Tyfus inte följa med då han var tvungen att sprida, ehm, glädje på annat håll.

Så, jag och Anton fick det bli. Resan gick bra även ut på de dammigare bitarna och vi var snart igång för att vara redo när publiken kom.

Vi stegade in över Glimmingehus vallgrav strax innan 13.00 och möttes av denna fantastiska medeltidsborg som är den bäst bevarade i norden.

Glimmingehus sägs vara hemsökt, och det ordentligt! Inte bara en eller två genomskinliga damer sägs spöka där, utan tre! Inte nog med det, innanför de 2,5 meter tjocka väggarna och de knarrande trägolven som täcker upp de stora ytorna huserar en gammal slottsherre som sägs ha förvandlats till en stor, otäck dreglande hund, en höna med kycklingar och svartråttor som tydligen utrotades i Sverige för över hundra år sedan. Det skall även finnas en vagn som dras av sex svarta hästar samt andra sorters spökdjur.

Och nu skulle borgen få tampas med Sveriges sjukaste gycklare.

Vi kunde knappt hålla oss, vi gick in så fort vi kunde för att undersöka stället. Både jag och Anton är galna i gamla slott och borgar så vi hade en ganska spännande halvtimme där vi smög runt bland gamla försvarsverk, oljegaller och skumma rum.

Liksom det är i vartenda slott som vi varit i , förutom ett övergivet som jag själv lyckades ta mig in i en gång på Irland, så är alla de riktigt spännande ställena, de farliga ställen, avstängda för vanligt folk. Tur för oss att vi inte är vanligt folk, så nästa gång ska vi nog övertala slottsherren, och spökena, att låta oss krypa runt lite i detta fantastiska bygge.

Vallgraven, hem åt en mängd karpar och andra åbäken, är särdeles imponerande med sina djupa oskyddade kanter som fick nickande bifall från både mig och Anton. Kan man inte simma skall man inte leka med borgar, så är det bara. All heder åt Glimmingehus som bibehåller autenticiteten utan en massa fåniga fallskydd och idiotspärrar.

På borggården finns en väldigt trevlig souvernirshop som faktiskt har en hel del shyssta grejer, Jag gick därifrån med bläck och en kalligrafipenna samt ett stop i trä. Vi köpte ett varsitt så de lär ni få beskåda när vi möts härnäst 🙂

Mat fick vi så det stod härliga till och alla var väldigt måna om att vi fick i oss den och om vi hade ätit. Vi kände oss mycket välkomna bland Silfverfalkens riddare och menagerie.

Så var klockan 17.00 och det drog ihop sig för gatushow, folket hade börjat dyka upp inför tornerspelet som började klockan sju. Det var underbart att se alla dessa människor som kom dit enkom för spelet. Närmare hundratalet filtar och picknickorgar packades upp och mumsades det ur på gräsmattan runt borgen.

Vi hade redan hunnit med mötet med riddarna, något vi är noga med för att få reda på om någon häst är extra spattig eller om någon riddare är på dåligt humör och bör undvikas. Silfverfalkens riddarlag hade aldrig kört med gycklare som, låt oss säga, engagerar sig på det sättet vi gör på riddarbanan så det blev en hel del att ta in och prata om. Men alla var positiva och lite spända av förväntningarna så det kändes riktigt bra.

Gatushowen.

Med Glimmingehus ståtligt sträckt över oss roddade vi för vår gatushow, här fanns det folk, och då skall det spridas sjuk humor.

Vi han knappt en börja gorma välkomnanden förrns vi hade en full publik och det var dags att sätta igång. Vilken underbar publik!

Det var blåsigt och jävligt och vi var konstant på vår vakt emot kastvindar och den händelse att våra mössor ofrivilligt skulle flyga ned i vallgraven. Kullerstenen var också ett litet orosmoment då det var väldigt ojämnt, men Anton på stegen fixade det galant!

Jublande applåder som ekade och kastade hit och dit mellan stenväggarna peppade oss kolossalt medans både vi och publiken hade det riktigt roligt!

 

Dags för Riddarspel

Riddarspelet , upptäckte vi snabbt, var inte riktigt av den vanliga sorten.  Bland annat hade de dubbla Qvintaner vilket gjorde oss brydda.

De inledde också hela spelet med en utmaning mellan två riddare där de skulle kasta spjut på vildsvin från hästryggen i galopp, det som hände sedan är så häftigt att jag inte tänker berätta det. Ni får åka och titta själva! 🙂

Men vi fick snart svaret på frågan och de dubbla qvintanerna.

Silfverfalkens riddare rider från båda hållen… …samtidigt!  Det blir ett riktigt ösigt spel med snabba små luckor för oss gycklare att ta oss igenom. Här fick man ha ögon både i nacken och, ja, lite varstans för att hänga med.

Riddarna var riktigt duktiga på det teatraliska och käbblade gärna och högt med varandra under spelet. Detta älskar förstås vi då det ger oss en mängd chanser för fullständig anarki och förstörelse.

Hälften av publiken sitter på andra sidan vallgraven vilket också är en utmaning men med vår lungor löser det mesta sig.

Solen började gå ned och det blev otroligt vackert ljus över hela platsen i slutet på spelet.

Efteråt hängde folket kvar och talade med riddare och oss vilket var väldigt roligt. vanligtvis är det mycket annat som distraherar en något stressad publik, men här var det lugnt och skönt.

Glimminge hus ligger oss väldigt nära om hjärtat och vi längtar redan tillbaka dit.

Källa för bilder och spökhistorierna hittar du här!